Del 2 av 4
Jag var framme i Whistler ungefär kl 13. Efter att jag hade checkat in till hotellet ville jag inte slösa någon mer tid utan jag köpte biljett och åkte upp med skidliften på en gång. Det är verkligen skillnad på bergen här och de svenska fjällen. Den här första liften tog runt 5 minuter och när man kom fram var man inte ens på toppen!
Trots att man var så högt upp var det fortfarande vamt så jag gick runt med bara linne och shorts. Det var till och med skönare där uppe tyckte jag för att det svalkade lite mer än nere i byn.
Här är första utsikten man får när man kommer upp. Det finns restaurang och Café där uppe där det också står en Inuksuk.
Sjön man ser ligger nära Whistler Village så man är ganska högt upp. Jag tog lite kort och sedan begav jag mig till andra liften som heter “peak to peak”. Det är en Gondola som går mellan de två bergen som utgör Whislter skidområdet. Det är två jättetoppar och mellan så går gondolan, helt fritt hängad i luften. Den är tydligen med i Guniess rekordbok för längsta fritt hängande liften eller något liknande. Jag får erkänna – lite läskigt var det!
På det andra berget är området inte lika stort tyvärr så det man kunde göra var mest att titta på utsikten. Det var dessutom eftermiddag när jag kom dit och därför stängde de liftarna snart. Så jag fick åka upp och ner med en vanlig skidlift och titta på ustikten. Inte så superspännande kanske , och jag tror att liftkillen tyckte jag var lite konstig när jag kom upp igen. Annars kan man åka liften på det berget hela vägen ner till byn – tyvärr då motsatta sidan från där mitt hotell låg.
Efter den här skidliften var det bara för mig att åka över med gondolen igen tillbaka till det första berget, men bara det är ju en upplevelse också!
När jag kom över så såg ville jag åka med ytterligare en vanlig skidlift som tar dig upp till den högsta punkten! Det var en liten promenad dit, och jag var lite osäker på om jag skulle hinna dit innan den stängde – alla liftar förutom den ned från berget ständge kl 16. Här är bilder från liften på väg upp till toppen.
Gud vad glad jag är att jag chansade med liften för utsikten där uppe var det bästa jag sett i hela mitt liv. Det såg precis ut som en scen ur Sagan om Ringen! Det var till och med komplett med en till Inukshuk.
Här är Inuksuken, fick en fin bild också då jag hade modet att fråga någon om de kunde ta ett kort – detta är den största nackdelen med att resa ensam! Det finns ingen annan som kan ta kort på en.
Sedan gick jag lite längre bort för att se utsikten som inte var mot Whistler Village – som var den jag sett hittills. Nu när man var på toppen kunde man ju se utsikten åt det motsatta hållet också – det var som att titta på en tavla, eller ja som jag tidigare nämnde – som en scen ur Sagan om Ringen. Det var också nu jag kände att jag verkligen inte ångrade att jag åkte hit upp även om jag var ensam. Det var den här utsikten jag föreställt mig, och den jag absolut inte ville missa! Jag var så glad och stolt över mig själv att jag vågade, och för att jag nu fick se det innan jag åkte hem. Tänk om jag missat detta…
Efter den lilla promenaden kände jag att jag inte vågade utmana ödet mer så jag bestämde mig för att åka ner till det “vanliga” området igen.
Ellinor