Så vaknade jag och insåg att idag åker jag hem. HEM. Jag låg i sängen och flinade bara för att jag tänkte på det! Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, det är så mycket lycka, förvirrning, vemod – allt i ett. Men jag han inte ligga och tänka så mycket, eftersom att första planet lyfter 12:30 men jag måste åka ungefär kl 10 från huset. Jag gick upp åt frukost och packade klart det sista. Sedan kom det mindre roliga med att få klart den sista städningen, disken, bäddning och allmänt undanplock. Jag var så nojjig att jag hade glömt något långt bak i ett skåp eller så. Jag tror i och för sig att det inte hade spelat någon roll eftersom att mina väskor är packade till absoluta maxgränsen.
Runt 10, kom flygtaxin för att hämta mig så det var bara att försöka konka ner alla väskor. Låsa dörrarna och ta en sista titt på huset…och sedan sätta mig i en bil och åka därifrån.
Taxi chauffören frågade lite och då berättade jag att jag jobbat i Nanaimo som au pair och att jag nu var på väg hem efter 9 månader, och när jag sa det till honom då tror jag att det på riktigt sjönk in. Att jag nu lämnade Kanada, att det var sista gången jag åkte på motorvägen men att jag istället skulle få åka hem till Sverige!
Allt gick bra med taxin och jag hade gott om tid när jag kom fram till flygplatsen. Jag hann till och med sitta och sola lite innan jag var tvungen att checka in väskorna. Ett kilo övervikt på den ena vilket kostade 100 dollar (!) men jag fick med båda i alla fall.
Sedan var det en kort första flygresa från Nanaimo till Vancouver. Jag tycker verkligen inte om sådanna små flygplan. I Vancouver hade jag så 3 timmar väntetid innan nästa plan till Frankfurt. Jag passade på att äta lite och sedan försökte jag hitta internet utan någon större lycka. Eller det fanns men det var otroligt dåligt. Så jag satt mest och spelade mobilspel innan det var dags att gå på planet. Detta flyg tar ungefär 10 timmar, men man förlorar en dag på det! Jag landade alltså runt kl 11 den 21 juli.
Bilden ovanför är när planet precis har lyft från Vancouver flygplats. I mitten syns Mount Washington i USA. Bilden nedanför är när vi landar i Frankfurt och Europa!
Flyget till Frankfurt gick superbra, jag sov lite – men inte så bra som jag hade gjort på väg till Kanada. Tittade på två filmer och en hel del avsnitt friends. Det var dessutom ingen i stolen brevid mig så jag hade lite extra plats vilket var så skönt! I Frankfurt var det sedan 5 timmar väntetid – vilket jag inte såg fram emot! Det är en väldigt tråkig flygplats med internet som kostar pengar, nej tack! Istället ringde jag till mamma och berättade att allt hade gått bra med flyget. Usch otroligt frustrerande att veta att jag hade hunnit flyga fram och tillbaka till Frankfurt på de timmarna som jag väntade där.
Jag tyckte hur som helst att jag hade allt under kontroll innan jag märkte att jag hade gått till fel gate, väldigt fel gate. Jag hade tagit fel på stolsnummret och gatenummret (herregud vilken tur att jag inte gått till fel terminal också). Med ungefär en halvtimme till godo så springer jag genom flygplatsen för att hinna. Självklart är den rätta gaten också där de stora jumbojettarna avgår vilket betyder att det tar ungefär 2 minuter mellan varje gate! Men jag hann, och när jag kom fram var det en hel del svenskar där och det var sååå otroligt konstigt att höra svenska pratas så vanligt brevid mig. Jag satt nästan och stirrade på dem bara för att jag tyckte det var så fantastiskt.
Flyget till Sverige avgick runt 16:00 och jag landade kl 18:00 i ett mycket, igenkännbart regningt Sverige. Vet inte om jag föredrar det framför solen i Kanada, men det var väl klart att det skulle regna i Sverige när jag kommer hem!
Här står jag sen på Arlanda, och har hämtat mina väskor och ska gå ut till familjen på andra sidan. Det kanske låter konstigt att jag inte rusade ut men jag var tvungen att pausa och känna att jag kunde avsluta hela min resa. Nu var jag tillbaka på Arlanda där det hade börjat! Jag hade klarat det och nu var det bara några några få steg innan jag skulle få tillbaka allt det jag längtat efter i 9 månader.
TACK Kanda. TACK till mig själv och TACK till er som har läst om min resa!
Lots of Love
Ellinor