När jag först ansökte om visum trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma. Men sen jag bokade flygbiljetter har allt gått så otroligt fort. Helt sjukt att att det plötsligt var dags.
Det började kl 05:00 på morgonen med att jag gick upp och fixade den sista packningen. Kunde inte äta någon frukost så det fick bli senare på Arlanda. Köpte en toast och tror att jag var morgonens underhållning för pensionärsparet som satt mitt emot mig. Man kan säga att det rann olivolja och hängde mozarella överallt.
Hur som helst. Så åkte hela familjen ut till Arlanda kl 06:30. Men en som inte fick följa med var den här lilla killen. Åhh, gud vad jobbigt det var att säga hej då och åka ifrån honom. Om han bara kunde förstå hur länge jag skulle vara borta…Men för han var det en helt vanlig dag, så han låg bara på min säng och var allmänt irriterad för att jag inte lät honom var ifred.
Väl på Arlanda checkade jag in och sedan var det dags att säga hej då till resten av familjen. Usch vad jobbigt det var. Hade kommit dit helt inställd på att inte gråta men det gick ju som det gick med det.
Jag kunde inte ens titta tillbaka efter att jag gått ifrån mamma, pappa och lillebror.
Jag skulle flyga tre flyg för att komma till Nanaimo.
Första flyget gick Stockholm-München med Lufthansa. Allt gick bra. Det var ett ganska litet flygplan och inte så mycket folk på så jag fick två platser för mig själv. Jag fick ett “snack” vilket var något pirogliknande och inte så farligt faktiskt.
Regnigt i Stockholm, men soligt uppe i luften.
Flygplanet var ett sånt där jetplan med motorerna bak på och det var lite annorlunda att flyga. Landningen var annorlunda i och med det att piloten trodde han var racerförare. Han gasade på, på väg in mot landningsbanan vilket gjorde att han sedan fick tvärbromsa så att man nästan gled ur stolen. Det roliga var att efter den stenhårda tvärbromsningen tog han första bästa sväng av från landningsbanan så att vi alla fick slungas runt lite till där bak.
Sen var jag orolig över att det skulle vara kaos på flygplatsen men det gick faktiskt väldigt lätt att hitta och jag behövde inte gå igenom någon säkerhetskontroll alls förutom passkontroll. Jag hade dock hoppats på att få gratis internet på flygplatsen men det fanns det så klart inte. Trots det gick 4 timmar ganska fort plus att jag köpte en kaffe och chokladmuffins.
München flygplats
Andra flyget var det långa mellan München och Vancouver på 10 timmar. MEN de hade sånt där “In-flight” entertainment system så man hade en egen skärm och så kunde man välja helt fritt mellan en massa nya filmer, musik, tv program etc. Jag körde mest Big Bang Theory och Modern Family. Fick även lunch och middag och sedan bjöd de på dricka och snacks hela tiden så det var inte så farligt. Men en av de konstigaste sakerna jag varit med om var att flyga mot tiden. Vi startade på eftermiddagen när solen var uppe, sen halvvägs på resan blev det solnedgång. Solen gick dock aldrig ner och sedan var det som om någon spolat tillbaka hela processen och så var det dag igen…Fick i alla fall se Grönland på vägen vilket var otroligt vackert och sedan en helt fantastisk inflygning till Vancouver i solnedgången.
Vancouver Flygplats
Framme I vancouver började min kropp och hjärna sina ihop, det vill säga efter att jag gått igenom immigration, jagat mina väskor på tre olika band och gått igenom säkerhetskontrollen igen. Här fanns det dock Wifi, så satte mig med en starbucks (ja en starbucks) och spotify för att vänta på sista flyget.
Obligatorisk första Starbucks
Det tredje flyget var ett riktigt litet med riktiga propellrar. Det fanns bara 13 rader, men rad 13, där jag satt, var längst fram…baklänges. Alltså jag fick sitta med ryggen åt piloten istället och glo på alla andra passagerar som i sin tur glodde på mig, men vid den tidpunkten var jag för trött för att bry mig. Flygresan från Vancouver till Nanaimo tog bara 13 minuter. Så det var bokstavligen bara upp och ner igen. Väl i Nanaimo väntade hela familjen på mig vid flygplatsen och så åkte vi bilen hem till dem. När jag landade var klockan alltså ca 21:15 lokal tid, men för mig var klockan 06 på morgonen, så när jag gick och la mig slocknade jag som ett ljus.