Och så var den här – allra sista dagen på resan. Jag var helt utmattad kan jag säga och det kändes skönt att få åka hem till Kanada – jaa det var nog första gången som jag tänkte på Nanaimo som “hem”. Det tog nästan 7 månader men det kändes verkligen som att jag saknade “mitt Vancouver”. När vi körde över gränsen och jag först såg bergen var det en helt otrolig känsla och jag var så glad att vara tillbaka igen. Jag kände igen mig, jag visste hur lokaltrafiken funkade och jaa det kändes helt enkelt som hemma. Det var då i den studen som jag visste att jag valt helt rätt plats i världen för mitt au pair år. Jag älskar verkligen den staden och naturen – helt fantastiskt fint!
Hur som helst, imorse gick jag bara upp och gjorde i ordning det sista innan jag och Caroline åkte iväg till “The museum of flight” det var nog mest för att fördriva tiden innan min buss hem skulle gå. Men min värdpappa hade rekommenderat det och Carolines värdfamilj hade årskort vilket gjorde att vi kunde komma in gratis. Men det var häftigt, inte så stort som jag trodde men väldigt fint ändå.
Vi gick runt där ett tag och fick dessutom se ett flygplan starta då det är ett fungerande flygfält precis utanför. Man kan stå i det gamla kontrolltornet och lyssna på allt de säger över radion. Dessutom var det en pensionerad pilot som jobbade där som förklarade för oss allt vad de sa i kod över radion, så det var häftigt!
Efter besöket skjutsade Caroline mig till centralstationen för hon skulle iväg och jobba. Där fick jag ta lokalbussen – flera av deras bussar går under staden i tunnlar så det var häftigt att få se det också – till greyhound stationen. Jag var där lite tidigt men det var bra för man skulle fylla i papper på grund av tullen och så, nästan så att jag glömde bort att jag var i ett annat land också. Det var fullt med folk där inne och ännu en gång visade det sig hur det var att åka med Greyhound. De måste ha överbokat turen för flera som stod i kö fick inte åka med OCH det var en himla tur att jag kom tidigt så att jag kunde ställa mig i kö för jag tror jag fick den sista platsen på hela bussen. Gud vilken tur att jag fick åka med för de som kom fick stanna kvar och jag som skulle hinna med färjan sedan också! Då blev jag ganska nervör kan jag säga!
Men tur var gick hela resan smidigt och inget annat hände. Vid tullen fick jag en tillsägning igen då jag inte häftat fast mitt papper för arbete i mitt pass, man kan visst aldrig göra något rätt i tullen?
Det tog ett tag men sedan var jag äntligen i Vancouver och kunde bara åka den “vanliga” vägen hem! Supertrött men riktigt, riktigt nöjd med mitt Seattle äventyr!
Lots of Love
Ellinor